Korrekt ordbruk
Här är en sammanställning av anvisningar som gör ditt språk säkrare och leder dina texter bort från typiska fallgropar.
"Jag” eller "mig"?
Ett vanligt fel är att man skriver ”mig” där det ska vara ”jag”. Vissa gånger behöver detta inte vara språkligt inkorrekt, men det ser betydligt snyggare ut med rätt användning. ”Hon är yngre än jag” är att föredra framför ”Hon är yngre än mig”.
Likaså är det är mer språkligt korrekt att skriva "Om du tycker som jag" än "Om du tycker som mig" eller "Han gör samma sak som jag" än "Han gör samma sak som mig".
"De” eller "dem"?
Många är osäkra kring användningen av dessa ord och det rekommenderas allmänt att använda ´de´ vid osäkerhet eftersom det för det mesta blir rätt. Regeln är att ´de´ används för subjektsform och ´dem´ för objektsform.
Exempel:
”Jag (subjekt) undrade om dem (objekt) var här snart?”
"De (subjekt) skulle komma snart."
De/ dem fördjupning med exempel.
"Den här” eller "denna"?
Det är språkligt korrekt att skriva "Den här boken" och "Denna bok".
"Mindre” eller "färre"?
Vi använder oftare ’mindre’ än ’färre’. Ibland tenderar vi glömma bort ordet färre. Mindre ska till exempel användas då det gäller storlek: "En tulpan är mindre än en solros" medan färre främst används i fall som rör antal: "Det är färre som arbetar inom industrin än förr".
"Mer” eller "fler"?
Besläktat med mindre/färre är mer/fler. Fler bör användas i fall som rör antal: "Det är fler som arbetar inom den privata sektorn än förr".
’Mer’ hör alltså ihop med mycket (omfattning) med ’fler’ hör ihop med många (räknebara). Det är dock inte strikt nödvändigt att orden skiljs åt så länge korrekt språkkänsla upprätthålls.
"Sista” eller "senaste"?
Ibland uppstår ofrivilliga betydelseskillnader när "sista" och "senaste" blandas. Att säga "På Öland förra veckan var den sista gången jag badade", implicerar att subjektet i meningen inte tänker bada någon mer gång.
"Var” eller "vart"?
Det heter var fjärde svensk och vart fjärde år. Regeln är här att ’var’ hör samman med ord som kan föregås av en (en svensk) och ’vart’ hör samman med ord som kan föregås av ett (ett år).
"Då" eller "när"?
Då och när är utbytbara. Låt språkkänslan avgöra.
"Ner” eller "ned"?
Ner och ned är utbytbara. Ned är mer av skriftspråk, men generellt är rekommendationen att låta språkkänslan avgöra.
"En” eller "ett"?
Ibland räcker inte erfarenheten och språkkänslan till att avgöra om det ska vara en eller ett.
Det heter till exempel "ett slags frukt" och inte "en slags frukt". Som konsekvens av detta heter det "allt slags" (inte "all slags"), "detta slags" (inte "denna slags"), "vilket slags" (inte "vilken slags") och så vidare.
Bland de vanliga felskrivningarna är "en mineral" i stället för "ett mineral".
Ett annat mindre vanligt exempel är att det heter "ett vittnesbörd" och inte "en vittnesbörd". "Vittnesbörd" SAOB.
"Och” eller "samt"?
Ordet ´och´ är vanligare än ´samt´ i svenskan och det senare kan låta formellt. Dessa ord är dock inte att behandla som synonymer i alla sammanhang utan det finns tillfällen då det ena fungerar bättre än det andra.
I denna mening fungerar ´och´ bra: ”Han samtyckte till den rådande uppfattningen att det var godare med vitt vin till förrätten och rött vin till huvudrätten.”
I denna mening fungerar ´samt´ bra: ”Både i sin teoretiska form där begrepp utreds och exemplifieras samt genom situationer där även hjälpmedel förekommer.”
Ordet ´samt´ kan ofta förekomma i en mening där ´och´ redan använts och kan då tjäna som förtydligande i läsningen.
"Omständig” eller "omständlig"?
Orden ’omständig’ och ’omständlig’ tenderar att blandas ihop fastän de inte har likadan betydelse. En omständighet beskriver ett förhållande och tillhör ordklassen substantiv medan omständlig beskriver något som är invecklat på ett detaljerat vis och tillhör ordklassen adjektiv.
"Komma underfund med” och "komma underföljd med"
"Komma underfund med" i betydelsen "komma på det klara med" kan ibland felaktigt skrivas "komma underföljd med". Exempel: "Jag har kommit underfund med det".
"Kvalité” eller "kvalitet"?
Orden ’kvalité’ och ’kvalitet’ förekommer ibland felaktigt som synonymer. Kvalité beskriver beskaffenhet i form av rena egenskaper medan kvalitet beskriver egenskap utifrån en värdering och har kvantitet som antonym.
"Centrum” eller "centra"?
Centrum i plural kan skrivas både ’centrum’ och ’centra’.
"Prova” eller "pröva"?
Regeln lyder att man provar saker (t.ex. kläder) men prövar aktiviteter (t.ex. padel). Det betyder att man provar byxor i affären men prövar att paddla kajak.
Prova och pröva har dessutom konnationer i att testa för att se om något faller i smaken respektive testa om något fungerar.
"Desamma” eller "de samma"?
Det heter "desamma" och inte "de samma". Desamma är pluralformen av densamme, vilka i bägge fall skrivs ihop.
"Likväl” eller "likaväl"?
Medan likväl har synonymer som ’även’ och ’emellertid’ har likaväl har synonymer som ’i samma grad som’ och ’lika mycket som’. Likaväl är numera relativt sällan använt i skriven text.
"Motargument till” eller "motargumnet mot"?
Det låter bättre att skriva "motargument till" än "motargument mot". Särskilt då det finns ett alternativ att skriva "ett argument mot".
"Bidragit” eller "bidraget"?
Det heter "vad som bidragit till populariteten" och "bidraget utbetalas varje månad." Orden används alltså antingen som verb eller substantiv.
"Ju" och "desto"
Det heter "ju förr, desto bättre" och inte "desto förr, desto bättre".
Orden ’ju’ och ’desto’ är synonymer, fast har olika funktioner i fraser. De har inga självständiga betydelser – vill man nödvändigtvis ha en synonym är ’än’ näraliggande.
Att desto följer efter ju är det vanliga, men därför ingen regel. Vad som avgör är det språkliga innehållet. Både följande meningar är korrekta:
1.) "Ju större tillgivenheten till en person är desto värdefullare är en vänlig gest från denna person." 2) "En persons vänliga gest är desto värdefullare för den som mottar den ju större tillgivenheten till denne är."
"Såväl ... som"
Såväl betyder ungefär ’både’ och ordet ska förekomma tillsammans med ’som’ på liknande sätt som både ska förekomma med ’och’.
Ett exempel på en mening: "Paul Dirac visade hur kvantteori kunde kombineras med såväl elektromagnetism som den speciella relativitetsteorin".
"I ... favör"
Det heter "i någons favör" och inte "till någons favör".
Alltså "i hans favör", "i din favör", "i vår favör" och så vidare.
"Före” och "innan"
Ordet ’före’ ska inte användas som subjunktion (ord som inleder bisatser och binder samman dem med huvudsatser) utan då ska ’innan’ användas. Till exempel: "Det är bäst att passa på innan [inte före] de hinner ge sig av".
"Båda” och "både"
Ordet ’båda’ används om två likartat betingade företeelser. Exempel: "Båda tyckte det lät som en bra idé". Medan ’både’ används tillsammans med ’och’. Exempel: "Jag tycker det låter som både en bra och dålig idé".
Ett annat exempel där ’båda’ är korrekt: "Båda filmerna har fått goda recensioner.
Fel Både filmerna har fått goda recensioner."
"Bland annat” och "bland andra"
Medan bland annat främst syftar till saker används bland andra då personer åsyftas. Exempel: "På tillställningen sågs bland andra Nils, Eva och Viktoria".
"Prata” och "tala"
’Prata’ och ’tala’ är synonymer (även om det senare är något mer formellt). En sak att ha reda på är att om språk används tala och inte prata. Man pratar inte utan talar ett språk. Detta är dock en norm som har upplösts och alternativen anses numera utbytbara.
Särskilda fall
Några särskilda fall rörande ordbruk i svenskan.
Ord:
Dedicera (inte dedikera)
Kullkasta (inte omkullkasta)
Emigration (inte emigrering)
Oåterkalleligt ( inte oåterkalligt)
Inledningsvis (inte inledelsevis)
Slutgiltigt (inte slutgiltligt eller slutgiltigen)
Bortavaro (inte bortvaro)
Fraser:
Farhågor för (inte farhågor om)
Bli varse något (inte bli varse om något)
Fylla ett glas till brädden (inte fylla ett glas till bredden)
Med undantag av (inte med undantag för)
Utom synhåll (inte ur synhåll)
Att få bukt med (inte komma till bukt med)
Ta det säkra för det osäkra ( inte ta det säkra före det osäkra)