Böjningsformer och ändelser
Böjningar i språket avser hur en ändelse läggs till ett ord med funktionen att ge en ny böjningsform. Ordklasserna substantiv, adjektiv och verb har olika regler för hur ord böjs.
Substantiv
Ordet stol kan ha dessa böjningsformer:
- Stolar – pluraländelse
- Stolen – böjningsändelsen ger bestämd form
- Stolarna – ger bestämd form plural
- Stolens – ger ägande form
Ytterligare böjningsformer av samma ord kan förekomma. Ändelserna kan avvika beroende på hur grundordet slutar.
Adjektiv
För adjektiv finns två kategorier av böjningar. Den ena är komparationsböjning, man säger att ett ord kompareras:
- Fin – positivform
- Finare – komparativform
- Finast – superlativform
Komparativ kan också markeras med -re medan superlativ kan markeras med -st. Långa adjektiv däremot brukra ofta böjas med ”mer” och ”mest”, till exempel: ”intelligent, mer intelligent, mest intelligent”.
Den andra kategorin är kongruensböjning:
- Fin – singular
- Fint – singular
- Fina – plural
I dessa fall är ”fin” och ”fint” båda singular, men beroende på det efterföljande huvudordet böjs de olika. Adjektivets form påverkas av huvudordets genus och numerus. Oftast gäller att när det står ”en” före ordet saknas böjningsändelse medan böjningsändelse finns då det står ”ett” före ordet. Undantag är till exempel: en rosa klänning, ett rosa skåp, flera rosa väskor.
Även ändelsen -e (t.ex. förvirrade) kan markera en kongruensböjning.
Kongruens används även allmänt om överensstämmelse hos ord som böjs i en mening. I meningen "Jag hörde hur han pratade" gäller kongruens medan det inte gör det i meningarna "Jag hörde hur han pratar" eller "Jag hör hur han pratade".
Verb
När det gäller verb kan ord få olika böjning beroende på deras lexikaliska egenskaper. Till exempel är det vanligt med ändelserna -ar och -er för böjningsformer som uttrycker presens.
Exempel på ett verb med olika böjningsformer:
- Hoppar – presens
- Hoppade – preteritum
- Hoppat – supinum
När det gäller oregelbundna verb följer inte böjningarna samma enhetliga mönster.
Genitiv-s
Genitiv är en term för substantiv som uttrycks i ägande form (possessivt genetiv). Genitiv-s är den ändelse som tillkommer, till exempel flickans, husets.
När substantivet redan slutar med -s i grundform behövs inget genitiv-s, men för att markera ägandeform har i stället en apostrof satts efter ordet, till exempel: Lars’ tröja. Detta är ett bruk som blivit alltmer ovanligt och idag är det mera vedertaget att skriva enligt ”Lars tröja”.
Särskilda fall
Några särskilda fall med hur ord böjs i svenskan.
Plural:
Center böjs centret; flera center, alla centren
Centrum böjs centrumet; flera centrum, alla centrumen
Ett museum, flera museer
Ett scenario, flera scenarier
Ett medium, flera medier
Ett stadium, flera stadier
Bestämd form:
En stereotyp, det stereotypa (inte det stereotypiska)
Ett annat område är ord med engelsk klang används i svenska såsom blunder eller cowboy. På engelska heter det a cowboy, many cowboys, fast trots att det i vissa öron kan låta onaturligt rekommenderas det att inte använda -s som pluraländelse för dessa ord i svenskan. Därför blir det flera blundrar/cowboyer i stället för flera blunders/cowboys.
Mer läsning
Om vill läsa vidare i ämnet kan du hitta en länk här: