Meny

Ålderdomliga svenska ord

Detta är en samling svenska ord där några används sällan och andra i stort sett aldrig i modernt språkbruk. Det är ord som likväl är vanligt förekommande i en del äldre texter, skönlitteratur till exempel, och kännedom om dessa förenklar läsningen i sådana fall.

Lista i bokstavsordning

Af - av
Allenast - bara
Andraga - framföra
Bedraga - bedra
Begynte - började
Bliva - bli
Dväljas - vistas
Ehuru - fastän
Eljest / eljes - annars
Emellertid - dock
Emedan - därför att
Enkannerligen - i synnerhet
Envar - var och en
Enär - eftersom
Fingo - fick
Fordom - förr i tiden
Funnos - fanns
Förbålt - förbaskat
Föredraga - föredra
Förty - därför
Gingo - gick
Giva - ge
Gunås - tyvärr
Hava - ha
Huruledes - hur
Icke - inte
Illfänas - väsnas
Ity - därför
Medelst / medels - med hjälp av
Måg - svärson
Måhända - kanske
Ock - också
Pläga - bruka
Skola - ska
Slik - sådan
Spörja - fråga
Stundom - ibland
Städse - alltid
Sålunda - på så sätt
Talte - talade
Tillfyllest - tillräckligt
Tvenne - två
Trenne - tre
Varda - bli
Varigenom - genom att
Voro - var
Åstad - iväg

Alternativa stavningar för v-ljud

Före den stavningsreform som ägde rum i början av föregående sekel fanns alternativa stavningar för v-ljudet såsom hvar (var), Gustaf (Gustav) och kräfva (kräva).

Under samma skede började bruket att stava med qv- ersättas av kv- såsom qvinna (kvinna).

Bokstaven w i svenskan

Bokstaven w användes under lång tid för att övergå att användas huvudsakligen dekorativt (oftast i namn) innan bokstaven genomgående ersattes med V efter mitten av 1800-talet.

Ändelsen -o

Ett övergivet bruk är att vissa verb har ändelsen -o samt ibland en annan stavning. Sådana verb är blevo (blev), gingo (gick), stodo (stod), sutto (satt) och tego (teg).