Meny

Interpunktion

Interpunktion avser användningen av skiljetecken såsom punkt, komma, utropstecken et cetera. Korrekt interpunktion är en viktig del i ett bra språkbruk.

Punkt

Det vanligaste användningsområdet för skiljetecknet punkt är som avslutning på en mening. Tillvägagångssättet är att sätta punkten direkt efter sista bokstaven i en mening och sedan använda ett mellanslag innan nästa mening påbörjas.

Notera att om en mening slutar med en förkortning skrivs inte en ytterligare punkt. Inte heller ska punkt sättas ut efter fråge- eller utropstecken i slutet av en mening. Undantaget är ifall fråge- eller utropstecknet ingår i en titel, till exempel: Den italienske författaren Primo Levis mest kända bok heter Är detta en människa?.

Tre efter varandra följande punkter (kallas ibland ellips) som avslutning på en fras har funktionen att visa att texten avbrutits, men att en fortsättning eventuellt finns. Tre punkter i rad på detta sätt kan ha olika funktioner och innebörder i språket.

I exemplet: ”Du vet vad jag menar …” låter punkterna representera något outsagt som inte behövs för att innebörden ska förstås. På liknande sätt kan tre punkter användas när något uttalas med ironi.

Korrekt sätt att skriva tre punkter på detta sätt i slutet av en fras är med ett mellanrum före första punkten och sedan övriga punkter utan mellanrum. (Alt Gr+. är genvägen på tangentbordet för dig som använder detta ofta.)

Om punkterna avslutar ett avbrutet ord eller en avbruten mening, till exempel: "Det var då själva...", skrivs de utan mellanrum före.

Ibland används tre punkter i början och slutet av citat med meningar och stycken som inte återges i sin helhet. Detta kan användas för att extra förtydliga, men är inte nödvändigt.

Komma

Ett kommatecken används i meningar för att göra ett mindre avbrott mellan satser i stället för att använda punkt. Kommatecken kan även förekomma vid uppräkningar och vid parentetiska inskott.

När det gäller längre meningar finns det inga exakta regler kring när kommatecken eller punkt ska användas. Förr användes kommatering vid varje bisats i en mening (satskommatering), men detta bruk har övergetts. Det moderna sättet kallas ibland tydlighetskommatering och används med fördel i de flesta fall. Ett vanligt skrivsätt är att kommatecken sätts ut före ord som men, fast och vilket. Exempel: ”Jag har varit sjuk, men nu känner jag mig bättre”.

Vid uppräkningar förstärks tydligheten med kommatecken, till exempel: ”Hallon, smultron, blåbär och jordgubbar har vi plockat idag”.

Ett annat sätt för att förbättra tydligheten i en text är att sätta detta skiljetecken kring så kallade parentetiska inskott. Exempel: ”I det engelska språket är, om ni inte redan visste det, kommatecken flitigare använt än i det svenska.”

Regeln för parentetiska inskott är att meningens innehåll ska förbli begripligt ifall inskottet tas bort. Det går även att göra liknande inskott mellan två tankstreck

Ett ytterligare område är indelning: ”Det är viktigt att tänka på tre saker: 1) värm upp ordentligt, 2) gör övningarna korrekt, 3) stretcha efteråt.”

Semikolon

Semikolon används då ett komma upplevs för svagt och en punkt för starkt. Det går alltså att betrakta semikolonet som ett mellanting mellan ett komma och en punkt. Semikolon är trots allt något som används sällan i en text. Är du osäker på användningen av detta skiljetecken går det helt att utelämna då det aldrig kan bli fel om du begränsar dig till komma och punkt.

Situationer där semikolon kan användas är i meningar med följdtankar samt vid längre upprepningar med flera grupper.

Till skillnad mot användningen av komma används semikolon inte efter ord som men. Hellre sker interpunkteringen då satserna är självständiga i en språklig mening, likväl innehållsmässigt sammanhörande. Exempel: ”Jag rör mig sakta bort mot hamnen; det är upplyst på vägen av strålkastarljus”. 

Ett exempel på uppräkning med semikolon kan se ut som följer: ”Vi åt och drack gott igår: lammstek, potatis och rödvinssås; öl, vin och likör.”

Kolon

Kolon är vanligt i meningar som skiljetecknet som föregår en uppräckning. Ett kolon kan också användas för att markera att det som följer har en annan avsändare, till exempel vid återgivandet av en replik eller ett citat.

Med kolon instoppat i meningar blir språket klarare. Exempel: ”Det finns fem länder i Norden: Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.” På ett något mer subtilt sätt kan ett kolon användas som i följande mening: ”Hans förhoppningar om att vara ihågkommen infriades: till vem han än vände sig till var det välkomnande famnar.”

Som nämndes är ett annat användningsområde i replikskiften eller vid citat. Exempel: ”Johan såg på mig och utbrast: ´vad du ser lustig ut!´” Exempel: ”I sin avhandling från 1988 skriver Karl Svensson: [och följande citat]”.

I de sista exemplen där det gällde en replik respektive citat följer stor bokstav efter kolon. Dock behövs ingen stor bokstav då kolon används i en mening likt de första exemplen. Enligt korrekt språkbruk ska kolon skrivas direkt efter en bokstav (även om det ibland förekommer mellanrum), och sedan följas av ett blanksteg.

Vissa initialförkortningar i bestämd form skrivs med kolon, till exempel "sms:et". Samt i vissa fall med genitivändelse, till exempel "Prefix.nu:s genomgång av interpunktion".