Meny

Blandade tips om hur du skriver väl

Här är en sammanställning av allmänna tips kring hur du uttrycker dig väl i skrift. Förhoppningsvis kan dessa tips göra att ditt språk blir säkrare och att dina texter slipper typiska fallgropar.

Förstärk med kursivering eller fetstil i stället för versaler

Att använda stora bokstäver för att förstärka något i en text hör inte till ett korrekt språkbruk. Du bör hellre kursivera eller använda fetstil.

Det räcker således att skriva: ”Jag har verkligen ingen lust att skriva den här uppsatsen” i stället för ”Jag har VERKLIGEN ingen lust att skriva den här uppsatsen”.

Ibland skrivs ett längre textsjok med kursiv text, vilket gör att effekten av ett kursiverat ord uteblir. Vill du förstärka ett ord eller skriva ut en titel på verk eller dylikt i en text som är kursiverad ska du i stället skriva detta ord med normal text.

I en skönlitterär text kan det som vanligt finnas utrymme för undantag eller om särskilda stilistiska skäl föreligger.

Använda ”jag” eller inte?

Om den som skriver använder ”jag” i texter markeras ett personligt tilltal. Det kan vara utmärkt om ett sådant tilltal är eftersträvansvärt medan det vid andra tillfällen inte är på sin plats.

"Jag” eller "mig"?

Det är mer språkligt korrekt att skriva "Om du tycker som jag" än "Om du tycker som mig" eller "Han gör samma sak som jag" än "Han gör samma sak som mig".

"De” eller "dem"?

Många är osäkra kring användningen av dessa ord och det rekommenderas allmänt att använda ´de´ vid osäkerhet eftersom det för det mesta blir rätt. Regeln är att ´de´ används för subjektsform och ´dem´ för objektsform.

"Den här” eller "denna"?

Det är språkligt korrekt att skriva "Den här boken" och "Denna bok".

"Mindre” eller "färre"?

Vi använder oftare ’mindre’ än ’färre’. Ibland tenderar vi glömma bort ordet färre. Mindre ska till exempel användas då det gäller storlek: "En tulpan är mindre än en solros" medan färre främst används i fall som rör antal: "Det är färre som arbetar inom industrin än förr".

"Mer” eller "fler"?

Besläktat med mindre/färre är mer/fler. Fler bör användas i fall som rör antal: "Det är fler som arbetar inom den privata sektorn än förr".

"Sista” eller "senaste"?

Ibland uppstår ofrivilliga betydelseskillnader när "sista" och "senaste" blandas. Att säga "På Öland förra veckan var den sista gången jag badade", implicerar att subjektet i meningen inte tänker bada någon mer gång.

"Var” eller "vart"?

Det heter var fjärde svensk och vart fjärde år. Regeln är här att ’var’ hör samman med ord som kan föregås av en (en svensk) och ’vart’ hör samman med ord som kan föregås av ett (ett år).

"Då" eller "när"?

Då och när är utbytbara. Låt språkkänslan avgöra.

"En” eller "ett"?

Ibland räcker inte erfarenheten och språkkänslan till att avgöra om det ska vara en eller ett.

Det heter till exempel "ett slags frukt" och inte "en slags frukt". Som konsekvens av detta heter det "allt slags" (inte "all slags"), "detta slags" (inte "denna slags"), "vilket slags" (inte "vilken slags") och så vidare.

Ett annat mindre vanligt exempel är att det heter "ett vittnesbörd" och inte "en vittnesbörd". "Vittnesbörd" SAOB.

"Omständig” eller "omständlig"?

Orden ’omständig’ och ’omständlig’ tenderar att blandas ihop fastän de inte har likadan betydelse. En omständighet beskriver ett förhållande och tillhör ordklassen substantiv medan omständlig beskriver något som är invecklat på ett detaljerat vis och tillhör ordklassen adjektiv.

"Kvalité” eller "kvalitet"?

Orden ’kvalité’ och ’kvalitet’ förekommer ibland felaktigt som synonymer. Kvalité beskriver beskaffenhet i form av rena egenskaper medan kvalitet beskriver egenskap utifrån en värdering och har kvantitet som antonym.

"Centrum” eller "centra"?

Centrum i plural kan skrivas både ’centrum’ och ’centra’.

"Ju" och "desto"

Det heter "ju förr, desto bättre" och inte "desto förr, desto bättre".

Orden ’ju’ och ’desto’ är synonymer, fast har olika funktioner i fraser. De har inga självständiga betydelser – vill man nödvändigtvis ha en synonym är ’än’ näraliggande.

"Såväl ... som"

Såväl betyder ungefär ’både’ och ordet ska förekomma tillsammans med ’som’ på liknande sätt som både ska förekomma med ’och’.

Ett exempel på en mening: "Paul Dirac visade hur kvantteori kunde kombineras med såväl elektromagnetism som den speciella relativitetsteorin".

"I ... favör"

Det heter "i någons favör" och inte "till någons favör".

Alltså "i hans favör", "i din favör", "i vår favör" och så vidare.

"Före” och "innan"

Ordet ’före’ ska inte användas som subjunktion (ord som inleder bisatser och binder samman dem med huvudsatser) uatn då ska ’innan ’ användas. Till exempel: "Det är bäst att passa på innan [inte före] de hinner ge sig av".

"Båda” och "både"

Ordet ’båda’ används om två likartat betingade företeelser. Exempel: "Båda tyckte det lät som en bra idé". Medan ’både’ används tillsammans med ’och’. Exempel: "Jag tycker det låter som både en bra och dålig idé".

"Prata” och "tala"

’Prata’ och ’tala’ är synonymer (även om det senare är något mer formellt). En sak att ha reda på är att om språk används tala och inte prata. Man pratar inte utan talar ett språk.
Detta är dock en norm som har upplösts och alternativen anses numera utbytbara.

Undvik dubbla negationer

En mening som ”Det är inte omöjligt att vi klarar detta ” kan skrivas kortare och tydligare utan negationer: ”Det är möjligt att vi klarar detta”. 

Grammatikalisk behandling av storheter

Det heter "styrkan återgick till sina poster", med plural, eftersom det syftas på delar av gruppen och inte gruppen som enhet.

Däremot heter det "styrkan utförde sitt uppdrag effektivt", med singular, eftersom det syftas på gruppen som en enhet.

Att börja en mening med "och"

Det är helt i sin ordning att börja en mening med ordet "och". Det bör dock göras då meningen som börjar med "och" helt naturligt kan slås ihop med föregående mening.

Att börja en mening med en siffra

Tidigare var rekommendationen att detta om möjligt skulle undvikas, men det har blivit accepterat.

Vill man ändå undvika detta finns det ofta alternativa sätt att skriva. Gäller det till exempel ett årtal kan meningen med börja i stil med ”År 1998...”.

Att ange datum

”Den 18 oktober” är korrekt språkbruk. Det är bättre än att skriva ”den 18:e oktober”, då 18:e i detta fall skrivs som ett ordningstal. Se vidare Siffror och tal.

Att ange tidsperioder

Från den 18 januari till den 25 januari” är rätt medan ”från den 18 januari och den 25 januari” är fel.

Mellan den 18 januari och den 25 januari" är rätt medan ”mellan den 18 januari till den 25 januari” är fel. (Kursiveringarna används för att tydliggöra.)

Att omnämna avlidna personer i presens

Det kan verka motsägelsefullt att omnämna sådant som har att göra med avlidna personer i presens, men tempus dikteras inte av detta utan vad som passar generellt i texten. Det kan till exempel låta naturligare att skriva "i dramat Hamlet låter William Shakespeare huvudpersonen ..." än "i dramat Hamlet lät William Shakespeare huvudpersonen ...".

Mer läsning