Kollokation
En kollokation är en kombination av ord som ofta eller på ett etablerat sätt förekommer tillsammans och liknar på många sätt fasta uttryck. Att behärska ett språk innebär inte bara att känna till enskilda ord och grammatiska regler utan ha en känsla för det idiomatiska, att veta vilka ord som vanligen kombineras med varandra.
Man säger till exempel ”fatta ett beslut”, ”begå ett misstag”, ”väcka anstöt”, ”dra slutsatsen” och ”ställa en fråga”. Andra verb skulle i dessa fall vara grammatiskt möjliga och betydelsen skulle fortfarande kunna förstås, men uttrycket skulle inte låta idiomatiskt. ”Göra ett beslut” eller ”göra slutsatsen” är exempel på kombinationer som strider mot etablerat språkbruk. Ibland är det fråga om mindre idiomatiska avvikelser som inte är att betrakta som felaktigt språkbruk, men där det kan vara värt att överväga en ändring. Exempel är "skapa uppmärksamhet" (överväg i stället "väcka uppmärksamhet") och "ge ett argument" (överväg i stället "framföra ett argument)"
Ett adjektiv kan ha en särskilt stark förbindelse med vissa substantiv: ”stark kritik”, ”djup sorg”, ”grov misshandel”, ”skarpa motsättningar” och ”brinnande intresse”. På motsvarande sätt förekommer vissa verb regelbundet med vissa substantiv: ”hysa misstankar”, ”inge förtroende”, ”ställa krav” och ”ådra sig en skada”.
Även adverb och adjektiv bildar kollokationer. Man kan vara ”djupt oroad”, ”fullt medveten”, ”ytterst tveksam” eller ”starkt kritisk”. Kombinationen är inte alltid nödvändig. Att till exempel säga ”helt medveten” är inte grammatiskt fel och innebörden är tydligt, men ”fullt medveten” är den mest etablerade kombinationen.
Kollokationer skiljer sig från fasta uttryck genom att orden i regel behåller sina vanliga betydelser. Uttrycket ”dra en slutsats” kan förstås utifrån orden dra och slutsats. Ett uttryck som ”kasta in handduken” däremot har en överförd betydelse (att ge upp) som inte kan utläsas direkt ur de förekomammande ordens betydelser. Gränsen mellan kollokationer och fasta uttryck är dock inte alltid skarp.
Att man avviker från kollokationer beror också på influenser av andra språk, särskilt då engelskan. Engelskans make a decision motsvaras i svenskan av ”fatta ett beslut”, inte det ordagranna ”göra ett beslut”. Därför är kollokationer särskilt viktiga vid översättning. Några exempel på inkorrekta kollokationer influerade från engelskan är:
- ”göra ett beslut” (från make a decision) i stället för ”fatta ett beslut”
- ”möta ett behov” (från meet a need) i stället för ”tillgodose ett behov”
- ”möta ett problem” (från face a problem) i stället för ställas inför ett problem.
Dessa skrivregler bör inte tolkas som strikta uppmaningar. En författare kan sammanföra ord som normalt inte uppträder tillsammans för att skapa en ovanlig bild eller särskild stilistisk effekt.
Exempel på kollokationer i svenska språket
Följande sammanställning visar inkorrekta respektive korrekta kollokationer i svenska:
Hur kunde det vara att... – Hur kunde det komma sig att...
Komma till bukt med... – Få bukt med...
Det anmdrta ledet (i fetstil) är alltså det idiomatiska skrivsättet.