Meny

Fullständig mening

För att en mening ska vara fullständig ska den innehålla en eller flera satser (en sats ska innehålla subjekt och predikat, se satsdelar). En mening behöver inte vara lång för att kallas fullständig; till exempel: ”Han är trött.”, är en fullständig mening. Däremot är inte ”Han är.” en fullständig mening då den inte är nog begriplig.

Meningsuppbyggnaden är viktig för hur väl tal eller skrift förstås av den som hör eller läser meningen. En ny mening ska alltid börja med stor bokstav och avslutas med punkt (alternativt frågetecken eller utropstecken).

Det finns ingen gräns för hur lång en mening får vara, men en alltför lång mening kan försvåra för läsaren att ta till sig innehållet. Att sätta punkt och påbörja en ny mening ger läsaren en kort paus och möjlighet att bearbeta informationen.

För längre meningar med bisatser brukar kommatecken eller annan lämplig interpunktion användas. Exempel: ”Jag skulle gå till affären och handla mjölk, men affären var stängd”.

Inom skönlitteraturen tenderar meningarna ibland vara längre, men då är det den konstnärliga intentionen som dikterar omständigheterna. Även vad som normalt betraktas som ofullständiga meningar kan vara acceptabla om det finns stilistiska orsaker eller annat som rör gestaltning bakom.

Slutligen en distinktion mellan mening och fras. En fras är en samling ord som fungerar tillsammans, fast saknar subjekt och/eller verb.

Fler artiklar med skrivregler